Stress
Är extremt stressad inför skolan nu..
Jag vet inte vad nya kursen innebär, har inte kunnat åkt till skolan på intro samt de senaste tre dagars föreläsningar.
Kan man inte bara spola fram tiden lite... usch mår inte bra!
Jag vet inte vad nya kursen innebär, har inte kunnat åkt till skolan på intro samt de senaste tre dagars föreläsningar.
Kan man inte bara spola fram tiden lite... usch mår inte bra!
Dunkla rum
Se på människorna som sliter
för nån annans resultat
Se hur flugan kvävs i spindelns nät
Se på hyenorna som gräver
i kadavret efter mat
Se på baggen i murkna träet
Jag kan inte hjälpa dig upp
Kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
Vi är vallfår i vargarnas tid
Det är gamarnas klockor som ringer
Inget ljus där vi irrar och springer
Runt i våra dunkla rum
Lars Winnerbäck
Kay Pollak säger så klokt i sin bok att vi människor är uppväxta med att tro att det är pga. andra människors och olyckliga omständigheter som jag inte mår bra, är glad och känner lycka. "Hur vi mår beror på hur andra beter sig mot oss" blir vi inlärda att tro. Så är det tydligen inte enligt Pollak. Jag har ansvar över min egen lycka och hindret för att uppnå detta ligger i mitt inre. I mitt sätt att tänka om mig själv och om andra.
Min högsta önskan är att få vara det författaren pekar mot: Tryggare, modigare, lyckligare, mer spontan och kraftfull! Hur skall jag bli det? Måste nog läsa hela boken, den bygger ju faktiskt på redskap för att just skapa detta!
Jag börjar med första kapitlet under dagen tror jag! Den heter: All förändring börjar med mig själv, Det är med mina tankar all förändring börjar.
Vi får se hur det går! Spännande! Kan jag bli en bättre människa månne??
för nån annans resultat
Se hur flugan kvävs i spindelns nät
Se på hyenorna som gräver
i kadavret efter mat
Se på baggen i murkna träet
Jag kan inte hjälpa dig upp
Kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
Vi är vallfår i vargarnas tid
Det är gamarnas klockor som ringer
Inget ljus där vi irrar och springer
Runt i våra dunkla rum
Lars Winnerbäck
Kay Pollak säger så klokt i sin bok att vi människor är uppväxta med att tro att det är pga. andra människors och olyckliga omständigheter som jag inte mår bra, är glad och känner lycka. "Hur vi mår beror på hur andra beter sig mot oss" blir vi inlärda att tro. Så är det tydligen inte enligt Pollak. Jag har ansvar över min egen lycka och hindret för att uppnå detta ligger i mitt inre. I mitt sätt att tänka om mig själv och om andra.
Min högsta önskan är att få vara det författaren pekar mot: Tryggare, modigare, lyckligare, mer spontan och kraftfull! Hur skall jag bli det? Måste nog läsa hela boken, den bygger ju faktiskt på redskap för att just skapa detta!
Jag börjar med första kapitlet under dagen tror jag! Den heter: All förändring börjar med mig själv, Det är med mina tankar all förändring börjar.
Vi får se hur det går! Spännande! Kan jag bli en bättre människa månne??
Alla hjärtans dag
Jag minns när man var liten, dagen betydde ganska mycket och man hoppades på att få den där rosen i skolan.
Jag fick aldrig någon ros vad jag minns och jag kommer inte ihåg vad jag tänkte om just det heller.
Det känns som att min hjärna har börja att förtränga minnen igen. Jag fungerar så. När så mycket nytt skall in måste väl lite bort eller? Så är vi nog inte men starka nya erfarenheter förtränger tråkiga som lyckliga minnen vare sig jag vill eller inte. Mycket av det jag har glömt är jag väl glad över att inte komma ihåg iofs. Som min första pojkvän. Vi var tillsammans i ett år.. och jag minns inte ett dugg av vårt förhållande.. bara anledningen till varför vi gjorde slut. Hemskt att det blir så egentligen. Tur att jag har mina dagböcker.. iofs har jag slutat skriva för ett par år sedan.. tvärslutade 2005 efter att ha skrivit detaljerat om många minnen. Bra som dåliga!
Jag tänker fortarande så det knakar. Häromdagen gick du ifrån mig.. vad skulle jag göra och vad hade jag gjort?
jag förstår inte.. snälla hjälp mig att förstå!
Jag fick aldrig någon ros vad jag minns och jag kommer inte ihåg vad jag tänkte om just det heller.
Det känns som att min hjärna har börja att förtränga minnen igen. Jag fungerar så. När så mycket nytt skall in måste väl lite bort eller? Så är vi nog inte men starka nya erfarenheter förtränger tråkiga som lyckliga minnen vare sig jag vill eller inte. Mycket av det jag har glömt är jag väl glad över att inte komma ihåg iofs. Som min första pojkvän. Vi var tillsammans i ett år.. och jag minns inte ett dugg av vårt förhållande.. bara anledningen till varför vi gjorde slut. Hemskt att det blir så egentligen. Tur att jag har mina dagböcker.. iofs har jag slutat skriva för ett par år sedan.. tvärslutade 2005 efter att ha skrivit detaljerat om många minnen. Bra som dåliga!
Jag tänker fortarande så det knakar. Häromdagen gick du ifrån mig.. vad skulle jag göra och vad hade jag gjort?
jag förstår inte.. snälla hjälp mig att förstå!
Det är vår, och varmt och fullt med folk på stan..
Nja, inte riktigt vår i alla fall! Inte varmt heller, men det är i alla fall fullt med folk på stan!
Det är ett nytt år, 2010- Jag har inte skrivit här på evigheter. Har haft fullt upp!
Året som gick rev upp hela mitt hjärta i ett köttigt stycke som jag inte hade nål och tråd att sy ihop. Fortfarande
blöder jag lite ibland men vet att tiden läker alla sår fast ärret blir kvar och gör sig påmind.
Vad hände egentligen undrar jag. Allt gick så fantastiskt fort.
Vips, så var jag inte den jag hade varit i ett par år. Vips så försvann en massa kärt folk och byttes ut i rollerna till andra.
Det är så här livet är, i förändring. Man måste vara beredd på det och framförallt kunna prata ut om det. Jag är fortfarande i ett stort behov av att prata om det, speciellt om Zeke. Så fort mina tankar hamnar på honom bildas en stor tung sten i svalget och ögonen blir våta. Jag sväljer, tar ett djupt andetag och hoppas på att han hade det bra hos oss i alla fall den sista tiden han levde!!^Åh vad jag älskade den hunden, att ett djur kan lämna såna spår hos en människa, helt otroligt. J tycker nog jag är en kärring som tjatar om hunden hela tiden.. men kan inte släppa!!
Livet är lite rörigt nu. Vet inte min plats riktigt, varken på jobb, förhållande eller i familjen. Allt är inte tryggt och skönt för man vet ju faktiskt inte. Jag menar inte att jag inte har det bra bara för det. Absolut inte! Däremot så har man inte det där lugnet i kroppen jämt. Gör jag rätt nu? Vad har dom för förväntningar på mig? Talar den sanning nu? Varför säger hon så? Vad förstör jag nu?
Smartast är ju att inte tänka så himla mycket och försöka att släppa allt istället. Låta det blir som de blir helt enkelt. Linda fungerar dessvärre inte så. Hon vill vara beredd på felsteg och ha en plan B, alltid!! Det har jag givetvis oxå. Jag är så rädd för att bli sårad eller få konsekvenser skapta av mina handlingar.
I skolan går det bra. Jag sköter mig fast jag nästan aldrig är där. Fick VG på senaste kursen fast jag knappt hade pluggat. Beror iofs på att jag kunde mkt pga. erfarenhet från jobbet. Det känns helt okej. Men.. skolan innebär en stress eftersom jag jobbar samtidigt. Jag vet att jag precis nu ligger lite efter med en sem. kompl uppgift. som jag inte kunde närvara på förra veckan. Jag tar igen den ganska lätt men ändå. Det gnager lite.
Alla mina vänner har tagit raska steg in i vuxenvärlden. Ingen lek här inte. Mina bästa vänner har eller ska få barn snart. Vissa bor i hus, resten planerar större bostäder. Dom planerar och lever därefter.
Jag är så avundsjuk. Vill oxå. Men men.. vad är en bal på slottet?
Nej.. är lite neg idag känner jag. Kan bero på sömnbristen som ständigt existerar! Sover alldeles för lite om nätterna. Jag måste ha min sömn, annars blir jag skogstokig!
Det är ett nytt år, 2010- Jag har inte skrivit här på evigheter. Har haft fullt upp!
Året som gick rev upp hela mitt hjärta i ett köttigt stycke som jag inte hade nål och tråd att sy ihop. Fortfarande
blöder jag lite ibland men vet att tiden läker alla sår fast ärret blir kvar och gör sig påmind.
Vad hände egentligen undrar jag. Allt gick så fantastiskt fort.
Vips, så var jag inte den jag hade varit i ett par år. Vips så försvann en massa kärt folk och byttes ut i rollerna till andra.
Det är så här livet är, i förändring. Man måste vara beredd på det och framförallt kunna prata ut om det. Jag är fortfarande i ett stort behov av att prata om det, speciellt om Zeke. Så fort mina tankar hamnar på honom bildas en stor tung sten i svalget och ögonen blir våta. Jag sväljer, tar ett djupt andetag och hoppas på att han hade det bra hos oss i alla fall den sista tiden han levde!!^Åh vad jag älskade den hunden, att ett djur kan lämna såna spår hos en människa, helt otroligt. J tycker nog jag är en kärring som tjatar om hunden hela tiden.. men kan inte släppa!!
Livet är lite rörigt nu. Vet inte min plats riktigt, varken på jobb, förhållande eller i familjen. Allt är inte tryggt och skönt för man vet ju faktiskt inte. Jag menar inte att jag inte har det bra bara för det. Absolut inte! Däremot så har man inte det där lugnet i kroppen jämt. Gör jag rätt nu? Vad har dom för förväntningar på mig? Talar den sanning nu? Varför säger hon så? Vad förstör jag nu?
Smartast är ju att inte tänka så himla mycket och försöka att släppa allt istället. Låta det blir som de blir helt enkelt. Linda fungerar dessvärre inte så. Hon vill vara beredd på felsteg och ha en plan B, alltid!! Det har jag givetvis oxå. Jag är så rädd för att bli sårad eller få konsekvenser skapta av mina handlingar.
I skolan går det bra. Jag sköter mig fast jag nästan aldrig är där. Fick VG på senaste kursen fast jag knappt hade pluggat. Beror iofs på att jag kunde mkt pga. erfarenhet från jobbet. Det känns helt okej. Men.. skolan innebär en stress eftersom jag jobbar samtidigt. Jag vet att jag precis nu ligger lite efter med en sem. kompl uppgift. som jag inte kunde närvara på förra veckan. Jag tar igen den ganska lätt men ändå. Det gnager lite.
Alla mina vänner har tagit raska steg in i vuxenvärlden. Ingen lek här inte. Mina bästa vänner har eller ska få barn snart. Vissa bor i hus, resten planerar större bostäder. Dom planerar och lever därefter.
Jag är så avundsjuk. Vill oxå. Men men.. vad är en bal på slottet?
Nej.. är lite neg idag känner jag. Kan bero på sömnbristen som ständigt existerar! Sover alldeles för lite om nätterna. Jag måste ha min sömn, annars blir jag skogstokig!
