silverskeden

Nja, inte riktigt vår i alla fall! Inte varmt heller, men det är i alla fall fullt med folk på stan!

Det är ett nytt år, 2010- Jag har inte skrivit här på evigheter. Har haft fullt upp!
Året som gick rev upp hela mitt hjärta i ett köttigt stycke som jag inte hade nål och tråd att sy ihop. Fortfarande
blöder jag lite ibland men vet att tiden läker alla sår fast ärret blir kvar och gör sig påmind.
Vad hände egentligen undrar jag. Allt gick så fantastiskt fort.
Vips, så var jag inte den jag hade varit i ett par år. Vips så försvann en massa kärt folk och byttes ut i rollerna till andra.

Det är så här livet är, i förändring. Man måste vara beredd på det och framförallt kunna prata ut om det. Jag är fortfarande i ett stort behov av att prata om det, speciellt om Zeke. Så fort mina tankar hamnar på honom bildas en stor tung sten i svalget och ögonen blir våta. Jag sväljer, tar ett djupt andetag och hoppas på att han hade det bra hos oss i alla fall den sista tiden han levde!!^Åh vad jag älskade den hunden, att ett djur kan lämna såna spår hos en människa, helt otroligt. J tycker nog jag är en kärring som tjatar om hunden hela tiden.. men kan inte släppa!!

Livet är lite rörigt nu. Vet inte min plats riktigt, varken på jobb, förhållande eller i familjen. Allt är inte tryggt och skönt för man vet ju faktiskt inte. Jag menar inte att jag inte har det bra bara för det. Absolut inte! Däremot så har man inte det där lugnet i kroppen jämt. Gör jag rätt nu? Vad har dom för förväntningar på mig? Talar den sanning nu? Varför säger hon så? Vad förstör jag nu?

Smartast är ju att inte tänka så himla mycket och försöka att släppa allt istället. Låta det blir som de blir helt enkelt. Linda fungerar dessvärre inte så. Hon vill vara beredd på felsteg och ha en plan B, alltid!! Det har jag givetvis oxå. Jag är så rädd för att bli sårad eller få konsekvenser skapta av mina handlingar.

I skolan går det bra. Jag sköter mig fast jag nästan aldrig är där. Fick VG på senaste kursen fast jag knappt hade pluggat. Beror iofs på att jag kunde mkt pga. erfarenhet från jobbet. Det känns helt okej. Men.. skolan innebär en stress eftersom jag jobbar samtidigt. Jag vet att jag precis nu ligger lite efter med en sem. kompl uppgift. som jag inte kunde närvara på förra veckan. Jag tar igen den ganska lätt men ändå. Det gnager lite.

Alla mina vänner har tagit raska steg in i vuxenvärlden. Ingen lek här inte. Mina bästa vänner har eller ska få barn snart. Vissa bor i hus, resten planerar större bostäder. Dom planerar och lever därefter.
Jag är så avundsjuk. Vill oxå. Men men.. vad är en bal på slottet?

Nej.. är lite neg idag känner jag. Kan bero på sömnbristen som ständigt existerar! Sover alldeles för lite om nätterna. Jag måste ha min sömn, annars blir jag skogstokig!